Jag läste just på MMAjunkie.com att Houston Alexander arbetar på sitt groundgame inför sitt återvändande till oktagonen. Den brutna hand som tvingade ut honom från matchen mot Andre Gusmao i UFC 98 har nu läkt och han är redo för en återkomst sent i sommar eller höst.När jag läste detta slogs jag av en tanke om fighters och deras karriärer. Är alla ute efter bältet, tar de det som det kommer eller finns det många fighters som vet att de förmodligen inte kan nå bältet, eller ens seriös contenderstatus? Alexander är ett bra exempel på någon som jag är väldigt tveksamt inställd till när det gäller kampen om bältet, men som ändå hör hemma i UFC.
Så om man inte är en contender, är man då en gatekeeper?
Gatekeeper är ett intressant begrepp som ganska bra specifierar vissa fighters och deras position i rankerna, om vi ser på sporten som en stege där alla klättrar mot bältet som det enda målet. Användandet av termer som "contender" och "gatekeeper" är kategoriseringar som gör sporten till just något sådant, där "gatekeeper" blir definitionen för den som slutat klättra på stegen. Sådana tycker jag det finns ganska gott om i varje viktklass.
Ordet gatekeeper tycker jag däremot är lite nedsättande eftersom man då påtvingas synen på sporten som en slags klättertävling till toppen, när det finns så många andra aspekter. Houston Alexander, Stephan Bonnar, Chris Leben, Chris Lytle, Clay Guida, etc, etc, är alla fighters som förtjänar mer respekt än att benämnas som det så ofta heter, "just a gatekeeper". De är de där hårda arbetarna som ofta levererar spännande fights, men som förmodligen aldrig kommer nå bältet. De är killarna i mitten som fyller ut sporten, färgar den med sina karaktärsdrag och tillåter kampen att fortsätta. Det är ett ganska fint maskineri det hela, men terminologin kan ofta vara lite nedsättande eftersom framgång mäts med ens progression i rankerna istället för underhållningsvärde.
Det sägs aldrig rakt ut, men UFC och alla andra organisationer behöver alla de där kämparna i mitten och botten. De tvingas skicka ut de ur rankerna om de förlorar 3-4 fights i rad, även om alla dessa vart mycket underhållande, vilket också är synd. Jag tror t.ex. Dana Whites bullshit om att han är rädd för Chucks hälsa är just det, bullshit. Chuck har fights kvar i sig och har inte någon större fara för hälsan. Han skulle kunna leverera flera bra fights till, trots att han inte är champ-material längre. Precis som Bonnar eller Houston. I Chucks fall är det däremot hans stjärnstatus som är problematiken.Hur som helst. Jag tycker gatekeeper trots att det är korrekt, också är lite nedsättande i många fall. Jag kommer alltid se på de som alla andra fighters, som gör sporten levande och utgör viktiga delar i maskineriet, där deras väsentlighet utgörs av karisma och underhållningsvärde istället för deras position i rankerna. Go Houston! Och hoppas allt annat skitsnack som egentligen ligger bakom Chucks påtvingade retirement ordnar upp sig. Han behöver inte jaga bältet. Bara leverera underhållande fights, och de gör han alltid.
