Affliction och världen utanför UFC: Del 3

Jag driver sveriges sämst uppdaterade mma-blogg tror jag, men har man sagt A får man säga B, så nu skriver jag den tredje och sista delen av rent tvång.

Ett litet sidospår först dock är förstås UFC 94. Det har varit mycket snack om GSP och vaselinet han ska ha haft på ryggen, men vad vaselinet ska ha gjort för att förhindra BJs slutgiltiga förlust har jag svårt att föreställa mig. Givetvis svårt för honom att utilisera sin mission control guard han så flexibelt använder, samt krångel i clinch och brottning när man glider runt lättare. Men det gör inget mot faktumet att BJs huvud hoppade fram och tillbaka av GSPs jabbar i de första ronderna. BJ var utmatchad och visste inte vad hans motståndare skulle göra. Hade han vunnit, hade det vart på knockout efter en strikers chance. Vaselin eller inte, så var och är GSP den bättre fightern.

Personligen tycker jag att GSP är den bästa fightern i MMA idag. Bättre än Fedor, bättre än Anderson Silva. Han är konsekvent lysande i sitt utförande av alla matcher, och har aldrig ingett en osäker känsla i sina fights. Både Fedor och Anderson Silvas senaste fights gav mig den känslan. Det har ju sina anledningar med Fedor, att Arlovskis bättre boxning fick The Last Emperor att se lite tveksam ut innan han knockade skiten ur Arlovski, men Anderson Silva var hoppig och showig i sin match mot Côté och kändes ur fokus. Bådatvå är briljanta och suveräna fighters, och alla kan vara ur fokus ibland. GSP har dock aldrig känts ur fokus. Därför är han bättre i min mening. GSP är nummer ett, sen är de andra två på delad andra plats för jag kan fan inte rangordna de två.


Men det här ska inte handla om welterviktare, utan om viktklassen över de. Mellanvikten utanför UFC utgör något väldigt spännande i min mening, där det finns massor av potentiella konkurrenter för ett WAMMA-bälte som borde delas ut snarast möjligt.


The Middleweight Division

Som jag sagt så blir det mer intressenta fighters ju längre ner i viktklasserna man kommer. Det är dock fel sätt att utrycka det på, för då skulle väl 135 vara världens bästa division eller liknande. Nej, det blir bättre ju närmre normalvikt för normalmänniskan man kommer. 155, 170 och 185 är de tre viktklasserna som är de med bredast och intressantast fighterbas, all in all. Middleweight heter ju inte middleweight för ingenting kan man väl säga. Mellan, lagom, normaliserat, etc.

Matt Lindland gick från att vara "en av de bästa mellanviktarna i världen", som det sades i någon promotion-video innan Affliction, till att se ganska gammal ut. Vitor Belfort däremot, såg övertygande ut i en snabb vinst, och det finns en del i vad han säger om snabbhet. Han är snabb, och stark, och om UFCs mellanviktsfighters slutade existera skulle han kanske kunna ranka som top 10 i världen på sin nya viktklass. Han har haft ett par tuffa år, och snacket går ju att "the old Vitor" är tillbaka. Det i sig är ju ett ganska fucked up påstående rent logiskt, om nu inte Vitor Belfort har en tidsmaskin. Han är inte tillbaka, men han är äldre. Och det kanske innebär att han blivit bättre. Jag hoppas det, för om han kan fortsätta leverera knockouts som han gjort senaste tiden, så är han ett lovande prospekt.

Det första jag tänkte på när Vitor imponerade mot Lindland, var att WAMMA borde ge ut ett bälte och sätta två killar att slåss om det inom kort, och de som borde slåss om det är Vitor Belfort och Robbie Lawler. Det skulle bli en jävligt nice fight tror jag, och båda är meriterade och kända nog för att låta slåss om ett bälte.

Men jag hade förstås glömt Japan och Dream.

Gegard Mousasi, Melvin Manhoef, Ronaldo "Jacare" Souza och några inhemska japanska fighters finns också med på kartan för potentiella WAMMA-champs. Så att släga ihop Lawler vs Belfort för bältet vore ju ganska inriktat på amerikansk MMA, när Gegard Mousasi kanske tom är näst bäst i världen på viktklassen, med UFC inräknat.

Så vad borde hända? Vi har ju en del MW-fighters i USA som är väldigt intressanta, och sen har vi en GP-champ, ett standup-monster och ett BJJ-monster borta i DREAM. WAMMA har ju klart sitt arbete tydligt lagt framför sig. De måste jobba på en internationell och interpromotional nivå mellan Dream och Affliction, tillsammans med fria agenter som Lawler.

Även om Lawler vs Belfort vore en bra fight, är den kontra mitt tidiga intryck, inte värt ett bälte alls. Det är en så stor viktklass, att ytterligare gallring borde utföras, för att kanske mot sen-sommaren/hösten försöka hitta en motståndare till Mousasi, som i egenskap av GP-champ egentligen borde få en direkt-biljett till matchen om WAMMA-bältet. Frågan är om de kan sätta ihop en sådan fight, eller ens en gallringsprocess. Med flera promotions och fighters flytande runt så är det på vissa sätt svårt att ta WAMMA på allvar, eftersom det känns som att det kanske kommer tyna bort tillslut pga alla svårigheter de har. De har redan comittat till den japanska marknaden eftersom Aoki nu har LW-bältet, så att ha ett MW-bälte i USA utan att ge Mousasi chansen på det skulle ju vara ytterligare splittrande. Det är svårt att se hur de ska ordna ett stabilt bältes-läge när de inte har alla fighters samlade under samma tak, som UFC har. I UFC blir det sällan kompromisser eller felaktiga bältesmatcher mellan oförtjänta fighters. WAMMA står dock inför det problemet, när kontraktsdispyter och olika marknader spelar in.

Vi får se hur de löser det, för MW-divisionen med alla de fighters jag nämt och glömt att nämna, förtjänar en champ som inte är Anderson Silva.