Rashad Evans verkar ha mognat som en fighter. På MMAJunkie berättar han hur han börjat hitta tillbaka till sin brottning igen efter vad som ändå var en väldigt lyckad testperiod av hans kickboxningsförmåga, där bara Lyoto Machida lyckades slå honom.
Som jag tidigare sa så skulle det nog sluta som mot Machida om han försökte stå med Rampage. Det var nära att det slutade precis som jag förutspått med en TKO i 3:e för Rampage. Däremot var det inte Rashads ego som bjöd upp till fisticuffs, utan snarare att Rampage lyckades få in en hyfsad smäll i en närkamp. Istället höll sig Rashad perfekt till en skräddarsydd gameplan för att utan större besvär ta hem ett enhälligt domslut mot Rampage, och det var vackert att se, även om jag hellre vunnit några hundra och äran av en exakt prediction på Rampage.
I övrigt var väl John Hathaway galans stora händelse. Diego Sanchez är ett enormt namn för någon så okänd att vinna över, men samtidigt såg Sanchez inte ut att vara 100%. Det är mycket möjligt att den totala förlusten mot BJ fortfarande spökar hos den alltid så utåt kaxiga och mentalt starka fightern. Hathaway hade hur som helst en fantastisk kväll och höll Diego på avstånd med väldigt skarp standup och ett förvånansvärt bra nedtagningsförsvar. Han träffade även med ett vackert och vältimeat knä i första ronden som säkert skakade Diego, men till skillnad mot de flesta anser jag att det där knäet var mer ett lår. Om man tittar på smällen så ser man att det är ungefär mitten av Hathaways lår som träffar Diegos haka, vilket förmodligen gör smällen avsevärt mindre kraftfull. Hade det vart ute på knäspetsen hade även Sanchez slocknat, garanterat.
Michael Bispings vinst gick precis som jag förväntat mig. Miller-brorsorna tycks ha en förkärlek för att visa hur tuffa de är och om någon skickligare striker bjuder upp till dans så verkar de inte riktigt kunna låta bli att försöka hävda sig. Bisping är visserligen svår att hålla nere, men en takedown på tre ronder verkar vara antingen en värdelös gameplan eller att den gameplan som fanns for ut ur fönstret så fort första smällen utdelades stående.
Todd Duffee vann nog mer på sin förlust än vad han hade vunnit på ännu en 7-sekunders knock. En så ung fighter behöver tid i ringen och fick nog mycket att tänka och slipa på. Russow har nog med sin fantastiska comeback-vinst hamnat i en situation då han borde ta sin karriär på större allvar. Hans cardio verkar förvisso vara hyfsad för en så säckig fysik, men efter en sensationell vinst som denna borde han redan nu börja ladda för nästa fight. Om han har tur får han möta någon i stil med Joey Beltran, Matt Mitrione eller Jon Madsen vilka kanske inte är toppnivå, men efter en filmisk vinst som den mot Duffee så kan han tom få möta så tufft folk som Gonzaga och andra fighters på hans nivå.
Cyrille Diabate tröck verkligen tillbaka mina ord ner i halsen på sig med sin vinst mot Luis Cane. Han fick en ordentlig smäll innan han kom tillbaka med vad jag tycker var kvällens striking-lektion. Det var ett par tre fyra otroligt vältimeade krokar som gick rakt igenom Canes försvar och säkrade vinsten. Hans erfarenhet inom muay-thai och kickboxning tjänade honom väl mot liknande motstånd. Vi får se hur det går mot kommande motståndare som troligtvis blir någon med mer brottning. Jag gillar The Snake, men gav honom allt för lite förtroende. Hoppas det fortsätter gå bra med honom. Enda kritiken jag har är väl att hans stående försvar hängde väldigt lågt hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar