The Ultimate Fighter: Analys

Förra helgen avgjordes säsong 8 utav The Ultimate Fighter; Ryan Bader och Efrain Escudero tog hem varsin trofé och varsitt kontrakt. Vad jag själv tar med mig och får från den här säsongen av denna såpa är en fråga jag ställt mig själv mer och mer för varje säsong som går.

Det första och främsta jag känner efter att ha avslutat den åttonde säsongen är insikten att programmet verkligen inte är annat än de här killarnas väg in i UFC, men att auran kring de tävlande och vinnarna motsäger sig detta. De är ju på TV och blir i effekt kändisar, och det kan vara svårt att hålla isär epiteten ibland. Om man är en fighter och är en kändis, då är man väl en bra fighter? Svaret är tvådelat. Ja, man är tydligen bra nog för att vinna tävlingen mot de andra snubbarna i huset, men nej, man är defenitivt inte bra nog att räknas som en bra UFC fighter. Inte ännu iaf.

Många gånger känns det lite märkligt att de här nu kända ansiktena egentligen bara vann en chans på att bli känd "på riktigt". Det är viktigt att tänka på att deras egentliga chans inte börjar förens efter finalen, och att det kändisskap de har nu kanske räcker till någon lokal reklam-kampanj för en sportaffär som bäst.

Just efter den här säsongen känner jag mig tveksam till bägges chanser. Ryan Bader visade sig dock inte vara helt endimensionell när han sänkte Vinicius Magalhaes med en högerkrok, men det bevisade ändå inte mycket mera än att han har vad som krävs för att just vinna TUF säsong 8. Efrain Escudero visade att han kan brottas väldigt bra och kontrollera en fight, vilket också är en bra merit för en färsk fighter. 155lbs divisionen är å andra sidan sprängfylld med talang, vilket gör att Escudero ändå kommer att börja långt ner i botten på stegen. Det samma gäller Bader.

Okej, det är väl lite självklart det jag skriver nu. Vad som egentligen är intressant med TUF är ju att vi nu ska få se vem som egentligen kommer att skina i oktagonen som den nästa stigande stjärnan. Jag kan nästan gå i god för att det inte är varken Escudero eller Bader, iaf inte än på ett väldigt långt tag. Krzysztof Soszynski kommer nog gå bättre, och det finns en risk att Junie Allen Browning går bättre än Escudero också.

I huvudsak tror jag att just kontraktet och trofén inte betyder ett jävla skit, medans att man fått vara med och profilera sig som en intressant fighter i nationell television är det som verkligen väger något. Halvmessyrer som Shane Primm eller rent av pinsamma fighters som Jules Bruchez drar nog nytta av det också när de ska slåss om LXFFC-bältet eller liknande (Louisiana XtremE Fight-Fighting Championship). Amir Sadollah är en amatör med enormt fighterhjärta som lyckades vinna säsong 7, men har inte gått en fight sen dess. Istället har tuffingen Matt Brown fått visa sig på styva linan flera gånger och klarat sig ganska så bra med det. Säsong 6 blev veteranan Mac Danzigs väg in i UFC, men efter en förlust mot Clay Guida verkar hans aktier ha fallit ganska lågt. Ben Saunders har istället varit den som jag upplevt har fått slåss mest, om än på UFC's undercards. Detta är händelser efter de senaste tre säsongerna, vilket inte är så länge sen egentligen.

Längre bak så har säsongernas vinnare och de andra deltagarna nått samma nivå av kändisskap som fighters. När Joe Stevenson blev stekt av Kenny Florian var The Ultimate Fighter-stämpeln bara något som vällde ut över Mike Goldbergs fuktiga säljar-läppar bara för att hålla undan tystnaden; inte mer än värdelös trivia, precis som det kommer vara när Goldberg tuggar på om samma faktum när Rashad tar bältet ifrån Forrest (thats a prediction, folks!) om lite mindre än två veckor. Jag tror inte det finns många som sitter och far med logik om att säsong två var bättre än säsong 1 bara för att Rashad vinner; det är två fullfjädrade UFC-fighters det handlar om. Såpan har slutat betyda något över huvud taget.

Ändå envisas man om att prata om och göra särart på TUF-killar och "vanliga" fighters.



Den enda skilnaden är att de vart i TV, och att hela den media-kultism som är infräst i människans hjärna gör att de tror att TUF-vinnare är bättre än vad de egentligen är.