Babalu i fokus

En för tillfället högintressant fighter i lätt tungvikt är Renato "Babalu" Sobral. Den kontroversielle brasilianen ter sig ganska märklig för mig på många sätt, och jag tycker verkligen om honom då han är allt annat än stöpt i den typiske MMA-fighterns form.

För det första så är han väldigt inkonsistent och har väldigt olika dagsformer, för att inte säga ett svajande mentalt läge. Han har utan någon tvekan verktygen för att vara en champ. Senast för några dagar sen tog han LHW-bältet i Strikeforce mot Bobby Southworth, och på 31-7 har han mer än ett hyggligt record med många vinster i rad, däribland vinster över många solida fighters med Shogun Rua som höjdpunkt. Men han har samtidigt tendensen att verkligen få en härdsmälta och förlora på spektakulära manér (Chuck backar och är defensiv?! GO FOR THE KILL!) eller bli sparkad ur UFC efter att ha hållt i ett chokehold i åtskilliga sekunder efter att domaren klivit in och försökt stoppa fighten. Men mentala hickningar åsido så har han också en riktig fighters själ. Han har tagit dessa motgångar och hårda förluster, men ständigt kommit tillbaka.

Han är en rebell och outsider, och man behöver kanske inte gilla honom just därför, men det gör ju honom iaf väldigt intressant.

Så nu är han iaf i hetluften efter att ha öppnat upp pannan på Southworth med en armbåge och vunnit bältet i Strikeforce. I ett nyhetsinlägg på MMA Weekly säger Babalu att han fortfarande vill möta Tito Ortiz, och eventuellt försvara bältet mot honom Strikeforce då. Uppenbart är ju att en fight mot en av MMA-världens absolut största superstars skulle gagna honom finansiellt oavsett hur det går, men hur gillar man hans chanser mot Tito egentligen?

Jag vet inte. Jag är alltid lite tveksam till Tito. Han är så förbannat kär i sig själv och av det man ser av honom i media så ser det ut som att han hellre vill vara just superstar än en fighter. Och de senaste åren har han ju knappast uträttat något värt bragdmedaljen. Efter att 2003 ha blivit pummlad av Randy Couture rond ut och rond in och i följande fight 2004 fått på käften av Chuck Liddell har Tito vunnit decisions över Patric Côté (visst skriver man så?) Vitor Belfort och ett tveksamt decision över Forrest Griffin. Två vinster över Ken Shamrock följde, men det vet vi ju allihopa hur imponerande det är.

Men Tito är inte helt ofarlig. Han var nära att dra ut mattan under fötterna på fenomenet Lyoto Machida i deras match med ett väldigt överraskande och "slick" submissionförsök, och han är ju onekligen alltid i god form och har förmågan att kontrollera på marken. Förrutom det han han ett ganska hårt huvud och har bara blivit submittad en enda gång, och det var som en ung parvel mot Guy Mezger på UFC 13.

Sen har vi då Babalus psyke. Man har ingen aning om vem som dyker upp i fighten, om det är den väl förberedde och tuffe Babalu, eller om det är härdsmältan som spökar igen. Jag tror riskerna finns att Babalu dukar under för trycket av en så högprofilerad fight. Om detta sker så ser jag Tito vinna på stoppage via ground and pound i kanske 4:e ronden. Men om Sobral har en bra dag så kanske han drar ut ett decision, eller på en väldigt bra dag tom fångar Tito i någon form av submission.

Utöver detta så är han schemalagd att ta sig an Matt Lindland i Afflictions nästa event, i vilken jag ser honom ha en större chans än han skulle ha mot Tito. Lindland är mindre, men han har också bra brottning likt Tito. Babalu har dock en bra streak med sitt record och har nog självförtroende nog att sätta dit Lindland i ett submission i de senare ronderna, men jag ser hellre inte förbi Lindland som nog skulle kunna ta det på decision. Stående kan det gå lite hur som helst, så den med förmågan att få sin vilja fram på marken är den som tar hem detta.