UFC 91

Mitt första inlägg börjar på ett sätt där något annat tog slut. Randy Couture är inte längre tungviktsmästare i UFC. Det fanns en tid då jag skulle ha varit väldigt nedstämd över att Randy förlorade, men man blir luttrad med åren. Brock Lesnar är istället bältesinnehavare, vilket jag bara ser som något positivt. Det finns många som inte gillar Brock, men jag förstår verkligen inte vad hans forna WWE-affiliationer har med saken att göra. Mannen är ett fullkomligt monster rent fysiskt sett, och verkar ha en helt otrolig vinnarskalle. Bara att ha de fysiska gåvorna att kunna spöa skiten ur någon och samtidigt ha den mentala insikten att man KAN spöa skiten ur någon, är i min mening det viktigaste en fighter kan ha. Brock har utöver detta fenomenal brottningsförmåga, vilket nästan alla professionella menar är den viktigaste aspekten för en MMA-fighter, då den ger en förmåga att diktera om fighten ska hållas på marken eller stående på fötterna.

Sen att Brock bara har fyra fights bakom sig innan han fick en chans på bältet spelar inte heller någon roll tycker jag. Man pratar om rättvisa och har en slags hierarkisk syn på hur man ska klättra upp för stegen för att få en chans mot the champ. Detta är förvisso en beprövad och accepterad metod för att gallra fram de riktiga utmanarna. Men vissa utmanare står ut i mängden, och Brock har med sina otroliga fysiska gåvor all rätt att "hoppa före i kön".

Men nog om Brock. Jag tror kanske jag skriver ett större inlägg bara dedikerat till honom och den kontrovers han skapar i sporten, och huruvida han är viktig för debatten och utvecklingen om tänkandet kring sporten.


The Fights:


I den första fighten såg vi Demian Maia fullkomligt läxa upp den tuffe Nate Quarry. Vissa gånger är det verkligen lätt att förutse vad som kommer att ske i en fight. Man kan iaf säga att det är lätt att sätta odds. Demian Maia hade tidigare bjudit på BJJ-föreläsningar i UFC med submissionvinster över solida medelviktare i både Ed Herman och Jason MacDonald, där iaf MacDonald är bra mycket svårare att submitta. Med detta säger jag inte att Quarry är en loser alls. Han är en av de där amerikanska killarna som med rätt motståndare kan bjuda på de absolut mest underhållande stand-up krigen. Här var det dock helt fel moståndare då det hamnade på marken inom 30 sekunder. Där gjorde Maia vad som förväntades, ungefär samma sak som förväntas av en krokodil när den får ner sitt byte i sitt element. Quarry tappade med 2:49 kvar på klockan med ett riktigt tight rear naked choke runt halsen.


Kvällen fortsatte med Gabriel Gonzaga mot Josh Hendricks. Hendricks ska tydligen vara en riktigt "tough" amerikansk brottare som möljt ner sitt motstånd i farmar-galorna runt om i landet. Som så många andra amerikaner har han brottning som det stora ämnet i sitt fighting-CV. Men han har inte mött mördargorillor som Gabe Gonzaga i de här farmar-galorna. Gonzaga är en inte en komplett MMA-fighter, men rent tekniskt är han både livsfarlig på marken och stående. Han har mycket bra BJJ-förmåga, slår och sparkar fruktansvärt hårt, och många var de MMA-fans som skrek i falsett när han sänkte Mirko "CroCop" Filipovic i kanske en av UFCs brutalaste spark-knockouter. Om Hendricks visste eller inte visste vad han gett sig in på är sak samma, för effekten var densamma. Gonzaga körde över honom fullkomligt och sänkte honom med en pärla till rak höger mitt på hakan, och följde upp med några smällar till för att avsluta. För att kunna ha en chans i UFC behöver Hendricks ta sin karriär på lite större allvar, i många aspekter.

Härnäst blev vi bjuda på en undercard-fight, när Matt Brown gick en weltervikts-match mot Ryan Thomas. Brown tog fighten på bara några veckors notis, men lyckades ändå tråckla ut en vinst mot en tuff ung fighter. Brown har den senaste tiden gått i skola hos en av MMA-världens stora guru-figurer, Matt Hume. Han har utvecklats en hel del och verkar ta karriären på stort allvar nu. Ett bra camp är enormt viktigt för att göra en bra fighter, och träningen gav Matt Brown en tredje rondens submissionvinst via en straight armbar.

En bohemsik och skäggig Dustin Hazelett bjöd på ännu en fantastisk submission mot Tamdan McCrory. Dessa två väldigt långa welterviktare bjöd på högoktanig standup, och McCrory visade snabbt sin förmåga med en lång imponerande kombination av slag som, förrutom att de bara träffade Hazeletts garde, såg väldigt bra ut. De utdelade slag och sparkar som alla hade rejäla intentioner bakom sig, innan det efter en hög spark från Hazelett landade på marken med 2:20 kvar av första ronden. Hazelett är en fenomenal BJJ-utövare som snabbt förde upp en rubberguard och började arbeta på en omaplata-submission. McCrory försvarade ett tag, innan Hazelett låste in ett inverterat armlås ifrån rubberguard där han tröck armen uppåt istället för drog neråt. Första gången jag ser det utiliseras över huvud taget, och Hazelett imponerar åter igen.

Jeremy "Lil' Heathen" Stephens tog sig an UFC-nykomlingen Rafael Dos Anjos från Gracie Fusion-lägret där gnällspiken Marcio Cruz även tränar. Dos Anjos jobbade tidigt på en omaplata som såg ut att kunna dislokera Stephens axel närsomhelst. Den lilla hedningen stog emot dock, och klarade sig igenom ronden. Matchen igenom ledde Stephens framåt med sin högerkrok väldigt mycket, något som Dos Anjos gjorde nytta av. Men när Stephens i tredje ronden plötsligt böt vinkel och kom med en uppercut istället så föddes plötsligt en highlight-knockout som Stephens kan vara väldigt stolt över. Dos Anjos slocknade mer eller mindre direkt och matchen var över. Stephens är en tuff fighter, men har ännu kvar att övertyga. I lättviktsdivisionen har han bara vunnit mot mindre kända namn och förlorat mot både Spencer Fisher och Din Thomas.

Kvällens mest imponerande fighter var Kenny Florian. Bostonbon och Sit Yod Tong-fightern ser, som alla gillar att påpeka helatiden, inte så farlig ut rent fysiskt utan bara som en vanlig snubbe. Han är så långt ifrån detta man kommer. Sen han misslyckades att lägga beslag på lättviktsbältet mot Sean Sherk under UFC 64 i oktober 2006 har han gått igenom 6 st namnkunniga fighters, och avslutat 5 av fighterna innan rond 3 slutat. Dokonjonosuke Mishima, Alvin Robinson, Din Thomas, Joe Lauzon och Roger Huerta var de 5 första och den senaste blev under UFC 91 den otroligt starka och farliga Joe Stevenson. Florian kom som vanligt ut med sin version av Anderson Silvas främsta vapen, Muay-Thai med laserprecision. Stevenson jobbade för att få det till marken, men kunde inte hålla fast i Florian. När Florian sedan efter en kort stunds clinch lyfte och smällde ner Stevenson i marken, mountade han honom kort därpå och avslutade matchen med ett rear naked choke. Jag överdriver mitt användande av amerikanska termer och ord när jag skriver redan, men jag tror att hur man bäst beskriver vad som hände med Stevenson var att han blev "manhandled" av Florian. Stevenson är ändå en dominant fighter som har många bra vinster på sitt record, men den här kvällen fick Florian honom att se ut som en amatör. BJ Penns lättviktsbälte hänger ganska löst om Florian får chansen skulle jag säga. De har ungefär samma förmågor, men Florian har ett litet övertag stående (då jag tycker hans fenomenala muay-thai förmåga går före BJs väldigt fina boxningsförmåga) medans BJs flexibilitet och BJJ-meriter ger honom en lite större chans på marken (vilket är att säga rätt mycket när man talar i kontrast mot Florian som också är fenomenal på marken). Under 2009 är den fighten nog en av de jag vill se mest av allt.

Sen så var det då Brock. Jag hade redan slagit vad om att Brock skulle ta hem det här. Randy utmanövrerade både Tim Sylvia och Gabriel Gonzaga med bravur, men Brocks storlek och atletiska förmåga kände jag starkt på mig vad som skulle hända. Randy har tidigare som många säger haft problem med stora grapplers, med förluster mot killar som Ricco Rodriguez och Josh Barnett. Detta talade för mig inte heller särskilt gott inför matchen ur Randys synpunkt. Men när det var igång såg jag ändå geniet i Randy. Han rör sig otroligt väl och använder sig av vinklar och ytor på ett mycket bra vis. Han höll emot Brock och blev aldrig nedhållen särskilt länge, vilket åter visade Brocks relativa ovana med sporten. Randy öppnade ett cut vid Brocks höger-öga och jag började nästan tro att han skulle fortsätta i 5 ronder och undvika den större mannens kraft. Men kort därefter landade Brock en högerslägga bakom örat på Randy som sänkte legendaren. Med nästan desperat frenesi for Brock ner efter och pummlade sin moståndare med korta hammerfists till domaren klev in. Randy var uppenbarligen väldigt snurrig, och domslutet var bra.

Brock är UFCs nya tungviktsmästare. Men jag vet inte hur länge till. Frank Mir visade att Brock har svagheter. Det är nog inte den svåraste uppgiften en bra BJJ tungviktare har att finna ett submission på Brock. Antonio Rodrigo Nogueira har goda chanser, precis som Mir har i en rematch. Randy är väldigt liten för att slåss tungvikt och hade kanske inte all kraft bakom de få slag han landade på Brocks haka. Jag kan mycket väl se Gonzaga knocka Brock (eller submitta honom). Jag skulle säga att ett av de säkraste sätten att slå Brock är "sprawl n brawl". Stoppa hans takedowns och helt enkelt knocka honom stående.

Men nu är han iaf champ, och även om de tre fighters jag nämnt ovan har möjligheten att slå honom, så har också Brock möjligheten att trycka ner de på marken och dominera i top position. Med tanke på att han väldigt gärna lär sig nya saker, ständigt tränar och säkert kommer få mer uppmärksamhet och kanske nya professionella coacher till sitt förfogande, så tror jag Brock kan komma att försvara bältet iaf två eller tre gånger, om inte mer, innan han förlorar det.


Övriga vinnare var också Aaron Riley i ett treronders krig mot Jorge Gurgel, samt Mark Bocek som avslutade Alvin Robinson sent i matchen med ett rear naked choke.

Detta var mitt stora reportage i följd av UFC91, och efter varje UFC kommer det komma en likadan rapport. Mellan dessa rapporter kommer jag reflektera över kommande matcher, eller fighters som sådana. Då jag även följer dokusåpan "The Ultimate Fighter" kommer nog ett eller annat inlägg om denna smyga sig in.