Superfights?

Det går inte att förneka det. Sport, precis som nästan allting annat i världen, handlar huvudsakligen om en sak.

Pengar.

Inom våran kära sport MMA handlar det också om pengar. Dana Whites självgoda och smått maniska leende är enligt mig troligen baserat på att han är avskyvärt rik i kombination med att han är ett prakt-arsel. Pengar har också den klassiska "mycket vill ha mera" effekten på många människor, och till en viss mån kanske det här inlägget handlar om detta.

Zuffa LLC driver företaget UFC för att göra profit, men de bedriver också en sport som legetimeras utav statens kommisioner, vilket ger sporten ett sken av att vara legitim. Statiska viktklasser, läkare, dopingkontroller och allt annat gör att sporten känns på riktigt. Visst ger Joe "Daddy" Stevensons fullkomligt nerblodade och gråtande ansikte också en viss aura utav "herrejävlar" till sporten, men jag ser huvudsakligen allting utanför ringen som det mest definierande.

Men nog om det. Vad jag försöker komma till är hur viktklasserna behandlas i förmån för pengarna. I en artikel på MMAweekly talas det om den kommande superfighten mellan BJ Penn och Georges St:Pierre, och vad utkomsten av denna fight skulle innebära för respektiver fighter.

Om BJ skulle segra, säger de att han kommer att förväntas försvara bägge titlarna, medans om GSP skulle vinna, så talas det om en ännu större superfight mellan han själv och Anderson Silva. "We give the fans what they want" är nog svaret Dana White skulle ge på frågan, men då talar han också (ursäkta följande grova generalisering) om Duane Huffington, 27 år, misslyckad quarterback i Ohio State och numera lageransvarig på svärfarsans elektronikfirma, vars MMA-värld innehåller ungefär 10 fighters, men till mycket större del består av prospektet att få dricka öl, skrika och vara allmänt amerikansk medans två okända killar ger varandra spö in the octagon.

Detta är iaf vad jag tror stora delar av UFCs fanbase består av, och att catera till de kan jag förstå är intressant, då det finns en massa pengar i deras fickor som väntar att brännas på nästa stora UFC-hype. Men hur intressant är det egentligen att se GSP slåss mot Anderson Silva?

Jag tycker inte det är ens nära lika intressant som att se de försvara sina bälten i respektive viktklasser. Jag tycker det är orättvist (its a cruel world, ja ja) mot resten av lättviktarna, welterviktarna och mellanviktarna att på det här viset sätta bältet utanför deras räckhåll under en så pass lång tid genom att skicka runt sina all-star champs mellan olika viktklasser för att slåss mot the best of the best. (Jag tror förövrigt att BJ medvetet gav sig efter GSP för att han inte känner sig bekväm med att försvara bätet, utan hellre attackerar).

Att göra matcher mellan de allra bästa är inte helt oproblematisk i min mening. För det första så förutsätter tankesättet bakom att det på något sätt ska gå att determinera vem som är den bästa fightern i hela världen; det ligger liksom ett en oflexibel idé bakom det hela som tillslut skulle hamna i en "tough-man competition" liknande anda. Den bästa fightern är fysiologiskt sätt den större fightern. Även om GSP skulle slå Anderson Silva på något vis, så skulle Fedor Emelianenko eller Josh Barnett med största sannolikhet fullkomligt dräpa lille GSP i en öppen viktklass. Så där har vi egentligen redan svaret vem som är bäst. Tungviktarna vinner nästan alltid över den lilla killen (jag minns i mjugg hur Minowa-man blev livershottad av Cro-Cop, en match som visar att det finns freakshow-fights med sådana som Zuluziño, och sen massiva missmatches som inte ens bör hända).

Så det ter sig lite menlöst. Vi kan efter alla superfights kanske säga att GSP är den bästa fightern mellan 170 och 185 lbs, men säg mig, vad gör det för skillnad för sporten? Superfights är BARA till för att göra enorma summor pengar ifrån hype, men ändå är retoriken som figurerar den om att bestämma vem som är bäst i världen "pound for pound". Jag tycker det är svinlarvigt att fråga sig vem som skulle vara bäst om alla vägde lika mycket, när man istället kan njuta av en pluralism av fighters i världklass som är dominanta på sitt sätt i sin viktklass. De kommer aldrig väga lika mycket, för det finns större och så finns det mindre människor, det finns ingen universialistisk idealfighter.

Därför tycker jag också de ska fortsätta försöka vara dominanta i sin viktklass istället. Det är helt okej att spela Champions League i fotboll, men det är annorlunda inom kampsport.

Jag säger dock inte att det är vansinnigt att GSP ska slåss mot Anderson Silva rent storleksmässigt. Jag bara kritiserar tankegångarna och retoriken bakom, medans det egentligen bara handlar om en sensationalism som egentligen inte gagnar sportens rankingsystem; eller position som seriös sport för den delen.

Med detta sagt, så kommer jag precis som alla andra titta på spektaklet, men inte för att jag är ett MMA-fan, utan för att jag tycker det kan va värt att se på ändå ur ett underhållningsperspektiv.