Först och främst visar han vad tungvikt egentligen innebär. Randy Couture vägde in på 220lbs inför sin fight, medans Brock kom in på 265lbs, en vikt han får jobba hårt för att nå inför varje match (265 är mig veterligen taket på vad man får väga i UFCs tungviktsklass). När han besegrade Randy var hans vinst mycket baserad på hans storleksövertag, vilket kommer fortsätta vara hans kännetecken och fördel så länge han slåss, för jag ställer mig oerhör skeptisk till idén om att vi kommer få se en man med hans storlek och kombinerade snabbhet och smidighet i sporten inom den närmaste tiden. Brock kommer defenitivt ha lagt av innan vi ser någon som honom igen.
Men förrutom att vinna honom bältet, innebär hans storlek också att en ganska viktig diskussion kommit i rullning (som diskuterat i Jason Probst artikel om Brock på Sherdog.com. Det finns inga liknande gap i de lägre viktklasserna, men när det bevisligen finns tungviktare som Randy, Brandon Vera (numera lätt tungvikt) och CroCop, så finns det också s.k "true" heavyweights som just Brock och även Gabe Gonzaga, Tim Sylvia och Andrei Arlovski som alla iaf lätt väger in över 240lbs. Det finns onekligen ett uppenbart hål i viktklassen mellan små och större tungviktare, mellan de som är ca 188 cm och väger kring 100 kg, och sen de som närmar sig 2m i längd och med ett viktövertag på 15-20 kg. Sådana differenser utgör i de lättare viktklasserna en skillnad mellan viktklass. 155lbs, 170, 185, 205 är de övriga måtten inom UFC. Sen är det 220 och uppåt som är ett ungefärligt mått för deras tungviktsklass, som principiellt sätt skulle kunna kallas för "resten".
Det finns alltså klara intressen för tilläggandet av en till viktklass, t.ex en "Super Heavyweight" på kanske 240lbs och uppåt, men även de som är kritiska till förslaget. Ett skräckexempel när det gäller viktklasser är det förslag i USA om de unifierade regler som all MMA skulle reguleras av, där de föreslog hela 16 viktklasser i samma anda som boxningen. Detta skulle givetvis ha förödande konsekvenser för sporten då först och främst talangen skulle urvattnas och bältena skulle bli flera och mindre värda. Just nu är konkurrensen stenhård om de prestigefyllda bältena som finns inom de stora organisationerna inom MMA (huvudsakligen då UFC). Om det nu lades till ca 10 viktklasser till UFC och 10 bälten, så skulle spänningen inte vara densamma och affärerna förmodligen gå mycket sämre. Även träning skulle förändras då viktminskning i princip skulle försvinna helt som en av aspekterna. Man skulle kunna slåss där man väger. Vidare så skulle fler galor behöva hållas, vilket skulle kosta mycket mer pengar för arrangörerna. I det stora hela skulle jag säga att sporten skulle tyna bort och snabbt hamna i det komatösa läget som boxning befinner sig i. Väldigt få intresserar sig över vem som är Flugviktsmästare i WBA, Super Bantamviktsmästare i WBC eller Fjäderviktsmästare i IBF. De stora namnen är få och håller sig i de lite tyngre klasserna.
Probst på Sherdog menar att redan en enda tillagd viktklass skulle försämra sporten, och att viktskillnaderna i tungvikt gör att viktklassen alltid varit den mest spännande, och jag ser absolut vad han menar med det. Sen är också så stora killar som Brock väldigt få, och Randy klarade sig bevisligen mycket bra mot både Gonzaga och Tim Sylvia, som bägge är närmre Brock i storlek än han själv.
Så jag är tveksam till att Brock är skäl nog att skapa en ny viktklass. Killar som Randy och Brandon Vera har inga problem att nå vikten för lätt tungvikt, medans andra som är bara lite större säkert kan packa på sig lite extra vikt i muskler och transformera sin kropp till en äkta tungviktare, eller iaf till en som kan ha chans emot bjässar som Brock. Vi kommer få räkna med att den större mannen alltid har ett övertag i de rent fysiska aspekterna, men en så föränderlig och mångfacetterad sport som MMA har många fler aspekter än att vara en stor och dominant. Fedor Emelianenko, den mest dominanta, omtalade och framgångsrika tungviktsfightern i världen, väger oftast in kring 230lbs och är har för oss långa nordbor en ganska medelmåttig längd på 183 cm. Men jag är fullkomligt övertygad om att han skulle ge Brock ett kok stryk iaf 8 ggr av 10. Hans explosivitet, erfarenhet och all-round skicklighet i alla sportens aspekter ger honom möjlighet att göra det Randy inte kunde. Stoppa Brocks nedtagningar och ge honom ett helvete varje gång han försökte. Skulle det ändå hamna på marken så skulle den anpasslige, skicklige och viga ryssen förmodligen inom kort submitta brock med ett armlås eller benlås.
Men vad mer, som Probst också påpekar i sin artikel, Brock gjort för sporten med sitt segertåg till bältet i UFC, är att han förmodligen gett sporten ett nytt uppskjut i populäritet. Han är otroligt populär, och han har klart chansen att bli en dominant bälteshållare, något som de vanliga fightingfansen älskar. Jag ser beundrandet av en dominant champ som något väldigt antropologiskt betingat egentligen, då alla kulturer alltid har sina stora hjältar som de blir så engagerade i. Det är mänskligt att tycka om dominanta champs. Alternativet är att vara ganska cynisk, vilket jag själv är, då sporten har ett relativt stort element av chans och att man tillsist alltid kommer att förlora (något jag tror man gör mycket snabbare inom MMA än inom boxning). Brock kommer att förlora, kanske väldigt snart, vilket också kanske är dåligt för sporten. Ett inbitet fan som jag är, tycker jag om när landskapet förändras, men för många potentiella fightfans innebär frekventa förändringar också kanske en viss känsla av meningslöshet då de aldrig kan få sin hjältesaga. Jag förstår detta, men tycker också förändringen av landskapet är en av huvudsakliga förutsättningarna för att någon ny och stor hjälte ska kunna komma fram, och bevisligen kommer de ju då och då, oavsett hur cynisk jag blir. Chuck Liddell höll bältet i nästan tre år om jag minns rätt (men var tyvärr lika karismatisk och tilldragande som ett väntrum hos tandläkaren), och Anderson Silva har gått igenom medelviktsklassen i UFC som en ångvält, och dessutom försvarat bältet många gånger han med. Bägge är idag stora stjärnor eftersom de är så dominanta, och framförallt Chuck Liddell med sin stora medieexponering har nog håvat in stora mängder fans till sporten.
Brock har också denna potential. Han är oändligt mycket mer sympatisk och karismatisk än Chuck Liddell, och han är enklare för det amerikanska folket att förstå än den dansande spindelmannen Anderson Silva. Fortsätter han att dominera i UFC så kommer han att innebära stora, stora pengar för UFC och kanske tom en plats för sporten bland de riktigt stora primetime sporterna i den amerikanska sport-etern. Här skulle jag kunna fortsätta om problemet med populära fighters och hur organisationer har en tendens att beskydda dem. Men nu orkar jag inte skriva mer.
Jag tycker Brock är ett fantastiskt tillägg inom MMA-världens tungviktsklass öht. Han sätter igång en debatt och har potential att göra stora saker, som jag tidigare sa, både i och utanför ringen. Nu återstår det ju att se vad som händer. Det är essentiellt sett samma sak som att titta på någon evighets-såpa som Days of Our Lives, men att se vad som händer härnäst, vem som vinner, vem som förlorar, är det som förmodligen resten av mitt liv kommer hålla mig intresserad av sporten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar